Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’280
har lett sina kor till prästens tjur, och då kan
prästen låna dem annat också.
Och inga böner hjälpte, förgäves fällde också
hustrun sitt ord för de fattigaste. Han lät inte tala
vid sig, ingen enda som hade lett sin ko till
prästgården lät han ta så mycket som ett halvt mått
mjöl på skuld.
— Efter prästens tjur är dem så i smaken kan
de ta och mjölka den! skrek han.
Mjölnarmor, som inte heller såg värst kurant ut,
förgråten och med ombundet ansikte, ryckte på
axlarna, men gav i smyg mer än en på skuld.
Klembowa kom och bad om ett halvt mått
hirs.
— Om ni betalar skall ni få, inen på skuld ger
jag inte ett kom.
Hon blev mäkta förlägen, för det var klart att
hon inte hade pengar.
— Tomek håller ju ihop med prästen, så han
kan ju be honom om hirs.
Hon blev arg och svarade utmanande:
— Ja visst håller han med prästen, och det
kommer han att göra, men här sätter han aldrig
sin fot mer.
— Liten skada kort sorg. Försök och mal
nån-annanstans.
Klembowa gick mäkta bekymrad, för i huset
fanns inte längre en groschen, och då hon träffade
på smedens Magda, som satt utanför den stängda
smedjan, utgöt hon sig för henne och klagade
bitterligen över mjölnarn.
Men Magda smilade litet.
— Det kan jag tala om för er att hans
regering blir inte lång.
— Hå, vem skulle rå på en sån rik knös?
— När de sätter upp en väderkvarn näst intill
honom lär han allt få se på annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
