- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
283

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’283

— Herregud, så är det ju förordnat från
världens begynnelse och så förblir det, tyckte
Klem-bowa.

— Förblir ja, så att folk skall råka i fördärv och
hin onde får något att fröjda sig åt! Jag jag
skulle ordna’t annorlunda: om nån tar en annans
hustru, då skall han också behålla henne för alltid.
Och vill han inte det, för att en ny faller honom
bättre på läppen, då skall det aset ha prygel och
så in i häktet.

Antek började skratta åt hennes hetta, inen hon
rusade emot honom och skrek:

— Ni tycker det är bara att skratta åt; va? Ni
tjyvstrykare där, så länge ni inte har fått er vilja
fram, så länge svansar ni. Och sen gycklar ni
över stackarn på köpet.

— Ni skrällar som skata mot regn, fräste han
till.

Hon sprang ner i byn och kom tillbaka först
mot kvällen, förgråten i ansiktet.

— Vad har det hänt er? frågade Hanka oroligt.

— Jo det att jag har smakat på andras malört,
så att jag har blivit sjuk av’et. Hon började gråta
och fortsatte under tårar och snyftningar:

— Vet ni vad, Kozlowa har tagit Jasiek om hand
och har redan berättat honom alltihop.

— Om inte hon hade gjorfet, så hade någon
annan käring rantat för honom, såna där saker
bärs alltid fram.

— Det blir något förskräckligt spektakel i
stugan hos dem, säger jag er. Jag titta till dem,
ingen var hos dem, och de satt där och grät
båda två, och på bordet låg gåvorna som han hade
haft med sig. Jesses, jag vart riktigt kallsvettig,
det var som om jag hade tittat in 1 en grav.
De talar inte till varann, de bara gråter. Mateusz*
mor talte om för mig hur där hade varit, och det
var så håren reste sig på huvet på mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free