- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
291

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’291

— Han söker sig väl skugga hos Jagna, slängde
Kozlowa efter honom.

Hemma var det så hett och så långtrådigt och
flugorna stuckos så odrägligt att han gav sig
ut i byn. Då han gick förbi Klembs, hörde han
några kvävda stönanden inifrån stugan, vars
dörrar och fönster stodo på vid gavel.

Det var Agata som låg innanför förstutröskeln.
Hela huset var tomt, alla voro ute på slåttern.

Han bar henne in i storstugan, lade henne på
sängen, gav henne vatten och pysslade med henne,
så att hon till sist kom till sig och slog upp
ögonen.

— Nu är det strax slut med mig, lilla han.
Hon smålog som ett nymornat barn.

Han ville genast springa efter prästen, men hon
grep tag om hans sutan.

— Heliga jungfrun sa åt mig i dag: »Bered dig
för morgondagen, trötta själ.» Jag har tid på mig
än, lilla han. I morgon... tack, du barmhärtige
Gud, tack! stammade hon med allt svagare röst.
Leendet slocknade kring läpparna, hon knäppte
händerna, och med blicken riktad som mot något i
fjärran försjönk hon i jnnepHg, stum bön. Men
Jasio, som förstod att slutet stundade, sprang
att kalla på Klembs.

På eftermiddagen tittade han in till henne igen.
Hon låg i sängen vid full sans, hennes skrin stod
bredvid henne på bänken, och med stelnande
händer plockade hon fram ur det allt vad hon
hade gjort i ordning för den sista färden. Rena
lakan och örngottsvar, vigvatten, en splittny
vigvattenskvast, ett tjockt vaxljus, en bild av
Vår fru av Czenstochowa, ett nytt linne, en präktig
vadmalskjol, en pipad mössa, en halsduk och ett
par nya skor — hela dödsutstyrseln, hoptiggd
under ett helt liv, hade hon brett ut omkring sig,
och hon fröjdade sig åt var sak och hoverade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free