- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
292

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’292

för de andra kvinnfolken; mössan till och med
provade hon, och i det hon tittade sig i en liten spegel
mumlade hon helt överlycklig:

— Jag kommer ju att se ut som en riktig
bond-mor.

Hon förordnade att de skulle iföra henne hela
den där stassen redan nästa morgon. Ingen sade
emot förstås, de gingo omkring henne på
tåspetsarna och försökte göra de sista stunderna så
ljusa för henne som de någonsin kunde.

Jasio satt hos henne till skymningen och läste
böner högt. Hon upprepade böneorden efter
honom, men titt och tätt slumrade hon till och
låg där och dusade med ett svagt litet leende över
dragen.

Då de satte sig till kvällsmaten, ville hon ha
äggröra, men hon förstås bara pickade litet i
fatet och sköt det så ifrån sig. Sedan låg hon tyst
hela kvällen. Men då de redde sig att gå till
sängs, ropade hon på Tomek:

— Var inte rädd, jag skall inte vara i vägen
för dig länge, neej då, viskade hon ängsligt.

Nästa morgon klädde de henne som hon
föreskrivit och lade henne i Klembowas säng, men
på hennes egna sängkläder. Hon såg själv till att
allt vart efter ordning, med darrande händer
slätade hon själv den tunna fjäderbolstern, hällde
själv vigvatten på tallriken och lade i
vigvattenskvasten, och när så äntligen allt var som
gårds-ägarfolk brukar ha det i en sådan stund bad hon
att prästen skulle komma.

Han kom med sakramenten, beredde henne för
den sista färden och tillsade Jasio att stanna till
slutet, för själv skulle han i väg någonstans.

Jasio satte sig bredvid henne och läste sakta
ur breviariet, Klembs stannade också hemma, och
om en stund kom Jagustinka och satte sig i en
vrå, tyst som en mus. I rummet hördes bara flu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free