- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
294

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’294

som en av de främsta i byn. Jambrozy, som hade
kommit just i rätta stunden, slöt till hennes ögon,
Jasio läste en innerlig bön för henne, och hela
byn kom för att be vid hennes stoft, gråta en
skvätt och beprisa hennes lyckliga ände och lätta
hädanfärd.

Men över Jasio kom en sådan skräck, då han
blickade in i de livlösa ögonen och det stelnade
ansiktet, strimmat av dödens vassa klo, att han
huvudstupa sprang hem, kastade sig på sin säng,
borrade ner huvudet i kudden och brast i gråt.

Jagna skyndade efter honom, och fast hon själv
var helt uppskakad började hon lugna honom och
torka tårarna från hans kinder. Han tryckte sig
intill henne som till en mor, lade sitt värkande
huvud mot hennes bröst, slog armarna om hennes
hals och klagade bitterligen snyftande:

— Min Gud, vad det är hemskt, vad det är
förskräckligt!

1 detta nu kom klockarmor in och fick se dem.

— Vad är det på färde här? Hon blev stående
mittpå golvet och förmådde knappt behärska sitt
ursinne. Har man sett en sån beskydderska! Bara
synd att Jasio inte behöver barnpiga längre och
kan torka sig om näsan själv.

Jagna lyfte sina förgråtna ögon emot henne, och
flämtande av förskräckelse började hon berätta
för henne om den gamlas död. Jasio kom henne
ivrigt till hjälp med sina förklaringar, men
klockarmor, som tydligen var uppeggad av
skvallerkäringarna, hutade åt honom:

— Du är dum som en kalv! Det är bäst du
håller mun, så att du inte får se på annat du
också.

Hon sprang bort till dörren, slog upp den på
vid gavel och skrek åt Jagna:

— Ut med dig och sätt aldrig din fot här mer,
för då hetsar jag hundarna på dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free