- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
298

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’298

Hon gick och slängde ilsket igen dörren efter
sig.

Jasio förstod inte själv varför han tog sig så
när av Jagnas vanrykte, men moderns ord hade
varit honom beska som malört och hela hans själ
var full av den bittra smaken.

— Är du sådan, du Jagus? Är du sådan du?
klagade han förebrående, och om hon i detta nu
uppenbarat sig, skulle han ha vänt sig ifrån henne
med förakt och harm. Vem skulle kunnat ana
detta! Inte den avlägsnaste tanke hade han haft
på några så förskräckliga saker. Men nu tänkte
han på dem under allt bittrare vånda, och väl
hundra gånger sprang han upp för att ila till
henne och slunga henne hela det där
syndaregistret i ansiktet... Hon skulle få höra vad folk
sade om henne och få försvara sig om hon kunde.
Högt och klart säga ifrån: Det är osanning!

Han grubblade feberaktigt, men småningom blev
han allt fastare övertygad om hennes oskuld.
Medlidande grep honom, en längtan vaknade och
ljuva, glada minnen från deras möten. En
underlig lyckokänsla bredde som ett soltöcken för hans
blick, och hjärtat fylldes av en sådan blandning
av kval och fröjd att han sprang upp och började
ropa liksom till hela världen:

— Det är osanning! Osanning! Osanning!

Men under kvällsmaten såg han envist ner på
sin tallrik, undvikande moderns blick, och fastän
det talades om Agatas död blandade han sig inte i
samtalet, utan bara satt och var ognalig, petade i
maten, snäste systrarna, klagade på hettan i
rummet. Så fort måltiden var till ända gick han ut
och styrde stegen åt prästgården till.

Hans vördighet satt på förstubron med pipan
i munnen och språkade med Jambrozy. Han gjorde
en lov förbi dem och började vanka av och an
under träden, försjunken i funderingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free