- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
302

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’302

sist lutade han pannan mot boken och gav sig
viljelöst hän åt tankar heta som brinnande eld.

Är det så? tänkte han med allt djupare fasa,
men på samma gång med något likt en
vällust-rysning. Är det så? upprepade han högt, och för
att komma ifrån de vidriga föreställningarna tog
han breviariet under armen och gick ut till modern.

— Jag skall läsa en bön hos Agata, sade han
sakta och ödmjukt.

— Gå, gossen min, jag kommer och hämtar dig
litet senare. Hon såg ömt på honom.

1 Klembs stuga satt bara Jambrozy och
mumlade något ur en bok vid den dödas bädd. Ett
lakan var brett över henne, och på sängkanten
flämtade ett vaxljus i ett lerkrus. Genom de öppna
fönstren skymtade äppletyngda grenar och den
stjämljusa himlen, och ibland stack någon
försenad vandrare in ett häpet ansikte; i förstugan
morrade hundarna i ett.

Jasio böjde knä bredvid ljuset, och han
försjönk i så brinnande bön att han inte hade en
aning om när Jambrozy klampade i väg, Klembs
lade sig att sova i apelgården och de första
tupparna golo. Till all lycka glömde modern inte
sitt löfte att komma och hämta honom.

Men knappast en blund fick han i ögonen den
natten, för knappt slumrade han till litet förrän
Jagna uppenbarade sig för honom som livslevande,
och han for upp i bädden, gned sig i ögonen och
såg sig förskräckt omkring. Inte en människa
fanns förstås i rummet, hela huset låg försänkt
i djupaste sömn, och från rummet bredvid hördes
faderns snarkningar.

Det var kanske därför som hon... tänkte
han, då han drog sig till minnes hennes heta
kyssar, hennes glödande ögon och darrande röst.
Och jag som trodde... Han ryste av blygsel,
sprang ur sängen, slog upp fönstret och satte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free