- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
304

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’304

en helgonbild litet på sned, två ljus brunno på
ömse sidor om huvudgärden. Jagustinka jagade
bort flugorna med en lövruska, från spisen
slingrade sig enbärsröken ut över hela rummet,
alltemellanåt kom någon in för att läsa en bön för
den salig döda, och några barnungar hängde
utanför.

Jasio såg sig ängsligt omkring i det skumma
rummet.

— Klembs har rest till stån, viskade Jagustinka.
Hon har lämnat dem en hoper i arv, och de
måste ju ställa till en hederlig begravning, hon var
ju släkt med dem. Hon skall inte föras till kapellet
förrän i kväll, Mateusz har inte kistan färdig än.

Det kändes liklukt i rummet, och han blev så
hemsk till mods inför det gula ansiktet med sitt
stelnade leende att han bara korsade sig och
gick ut igen. Strax utanför mötte han Jagna och
hennes mor. Jagna stannade, då hon blev honom
varse, men han gick förbi utan ett ord, inte ens
gudsfred sade han. Först borta vid uppfartsvägen
såg han sig ofrivilligt om. Hon stod alltjämt på
samma plats och såg efter honom med sorgsna
ögon.

Hemkommen ville han inte smaka frukosten och
klagade över huvudvärk.

— Gå ut litet kanske det går över, rådde honom
modern.

— Vart skall jag gå ? Mor inbillar sig ju genast
Gud vet vad.

— Jasio, så du pratar!

— Mor tillåter ju inte att jag tar ett steg
hemifrån. Mor har ju till och med förbjudit mig att tala
med folk... gav han på henne, helt förbittrad. Det
slöt med att hon lade en ättiksduk om hans panna
och hade honom att gå och lägga sig i ett mörkt
rum. Barnen körde hon ut på gården, och hon
vakade över honom som en kycklingmoder, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free