Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’306
•och sorl. Många hade också ärenden till
prästgården, och Jasio måste sitta där och besörja
allahanda åt hans vördighet. Men framemot
kvällen passade han på i ett gynnsamt ögonblick, tog
en bok och smet oförmärkt bort till åkerrenen
bakom ladorna, där han ofta suttit tillsammans
med Jagna under ett päronträd.
Men han inte så mycket som tittade i boken
förstås, han slängde den ifrån sig i gräset,
kastade en blick omkring sig och rusade in i rågen,
och nerhukad, nästan på alla fyra, smög han bort
till Dominikowas täppa.
Jagna höll just på och tog upp potatis. Hon
hade ingen aning om att någon såg på henne, och
gån g efter annan rätade hon sig långsamt och
stödd mot hackan blickade hon omkring sig med
sorgsna ögon och suckade länge och tungt.
— Jagna! ropade han sakta.
Hon blev vit som ett lärft och stod där som
fastnaglad, knappt troende sina egna ögon;
andedräkten stockade sig, hjärtat snörde sig samman,
men hon såg på honom som på en syn från
höjden, ett leende tändes kring läpparna, glindrade
och bröt fram likt solen.
Jasios ögon började också lysa och det vart
honom ljuvt om hjärtat, men han betvang sig
och teg. Han satte sig på åkerrenen och bara såg
på henne.
— Jag var så rädd att jag aldrig mer skulle få se
pan Jasio...
Det var som om en doftande vind från ängarna
hade svept om honom; han måste sänka hvudet,
en sådan obegriplig lyckokänsla grep honom vid
klangen av den där rösten.
— Och utanför Klembs i går inte så mycket
som titta pan Jasio ...
Hon stod framför honom röd som en ros i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
