Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’310
— Det skall vi inte röra i. Jag ber er av
uppriktigt hjärta att ni förlåter mig.
— Jag bär inget agg mot er i mitt hjärta,
suckade Dominikowa tungt.
— Inte jag heller, fast jag har lidit så dant,
sade Jagna allvarsamt, och då bönklockan i
detsamma började ringa gick hon att kläda sig till
kyrkan.
— Vet ni av att klockarns Jasio går med oss?
utlät sig Hanka efter ett ögonblick.
Jagna som hört orden kom halvklädd
utspringande ur stugan.
— Klockarmor själv talte om för mig att han
äntligen vill med till Czenstochowa. Och dess
bättre och dess hedersammare för oss att vi får en
präst med oss. Gud vare med er! Hon tog ett
vänligt farväl och gav sig åstad till kyrkan, och
på vägen berättade hon nyheten för alla hon
mötte. Alla förundrade sig, men Jagustinka
run-kade på huvudet och sade sakta:
— Det ligger något bakom det där. Han går
nog inte frivilligt, ånej...
Men det var inte tid till något resonerande,
halva byn var samlad i kyrkan och prästen trädde
redan inför altaret för att läsa votivmässan för
vallfärden.
Jasio skötte mässtjänsten som vanligt, men hans
ansikte var så blekt i dag och hade ett
underligt smärtsamt uttryck, han hade blå ringar under
ögonen, och det låg en tåreslöja över blicken,
så att han såg hela kyrkan som genom en dimma.
Tereska, som låg framstupa på kyrkgolvet under
hela gudstjänsten, Jagnas förskrämda ögon,
modem, som satt i herrskapsbänken, pilgrimerna som
togo nattvarden — allt såg han genom de med
nöd tillbakahållna tårarnas slöja, genom ett
töcken av kval och förtvivlan.
Hans vördighet gjorde från altaret korstecknet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
