- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
311

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’311

över de bortdragande, och utanför kyrkan stänkte
han vigvatten över dem och. välsignade dem.
Fanan lyftes, krucifixet blixtrade upp i spetsen
för tåget, någon tog upp en psalm och skaran
gav sig åstad på den långa vandringen.

Från Lipce gingo Hanka, Balcereks Marysia,
Klembowa och hennes dotter, Grzela med sneda
munnen, Tereska och hennes man, som avlagt
löfte att inte smaka något varmt under hela färden,
och så ett par daglönerskor. Med folket från
andra byar var det en hundra stycken som gav
sig av.

Hela byn följde dem till vägs, efter kommo
vagnarna lastade med packningen. Men trots den
tidiga timmen var det redan hett, solen lyste
bländande och dammet yrde så att de vandrade som
i kvävande gråa molnstoder.

Jagna gick samman med modern bland de andra.
Hon såg eländig ut och skälvde invärtes av
förtvivlan, gick och svalde sina bittra tårar och
tog inte ögonen från Jasio. Men klockarmor och
hennes barn veko inte för ett ögonblick från
hans sida, så det fanns inte möjlighet att få säga
ett ord åt honom, inte ens komma honom nära.

Mateusz sade något åt henne, modern och
andra också tilltalade henne, men hon varken
hörde eller såg, hon bara tänkte på att Jasio gick
bort för alltid, att hon aldrig, aldrig mer skulle
få se honom.

Nedanför korset vid Skogsbygget togo de
farväl av den sjungande skaran, som utan dröjsmål
vandrade vidare och snart var utom synhåll. Man
såg bara de solbelysta dammolnen som virvlade
upp borta i fjärran.

— Varför? Varför? stönade hon och släpade
sig efter de hemvändande. Jag faller ner och
dör! tänkte hon, för så kändes det. Hon gick allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free