Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’314
— Ja, det är sanning att den där uslingen har
vetat råd för allt, suckade hon tungt.
— Skulle tro det, själva Nastka häpnar över
honom.
— En måste leja nån eller skaffa sig dräng...
funderade hon högt.
Jendrzych kliade sig i huvudet och
framkastade osäkert:
— Hå vad skall man ta en främmande för, när
Szymek är villig... om en bara sa ett ord...
— Dumsnut! Sträck inte fram halsen, när ingen
dricker dig till! fräste hon, ursinnig vid tanken att
på ena eller andra sättet måste hon ge vika och
förlikas med Szymek.
Men allra värst bekymrad var hon för Jagna.
Förgäves sökte hon forska ut vad som kommit
åt henne. Jendrzych visste ingenting, och
käringarna i byn ville hon inte fråga, det skulle ha
varit ett för kärkommet tillfälle för dem. Under
hela tre dagar efter pilgrimernas avfärd till
Czen-stochowa grubblade hon hit och dit. Men till
sist, på lördagseftermiddagen, tog hon bragt till
det yttersta en fet anka under armen och gick
till prästgården.
Mot kvällen kom hon tillbaka mörk som en
höstnatt och med förgråtet ansikte. Hon talade
inte till någon, men efter kvällsmaten, då
hon-blivit ensam med Jagna, stängde hon förstudörren
och sade:
— Vet du vad de berättar om dig och Jasio?
— Jag är inte nyfiken på skvaller, svarade
Jagna avvisande och lyfte sina feberheta ögon.
— Nyfiken eller inte, men du måste veta att
ingenting kan hållas hemligt för folk. Vad som
görs i smyg det går ut i by. Och om dig pratas
det, så Gud sig förbarme!
Hon började vitt och brett berätta vad hon fått
höra av prästen och klockarns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
