- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
315

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’315

— Samma kväll gick de till rätta med honom
ordentligt, klockarn prygla honom randig, prästen
gav på’n med pipskaftet, och för att freda honom
för dig skicka de av’entill Czenstochowa! Hördu?
Besinna vad du har ställt till! skrek hon hotfullt.

— Jesus Maria! Slog de honom! Slog de Jasio!
Hon sprang upp som ville hon ila till hans försvar.

— Jag vånnar pesten slog dem! stötte hon fram
mellan de sammanbitna tänderna, och bittra tårar
började strömma som levande blod ur hennes
själs alla sår.

Men utan att fråga efter gråten började
Domini-kowa skoningslöst förehålla henne alla hennes
synder och förseelser. Allt vad hon så länge
gått och burit på och bitterligen sörjt över drog
hon fram, som vinande gissel föllo orden,
ingenting förskonade hon henne från.

— Det här måste bli slut, begriper du. Så här
kan du inte leva längre! skrek hon alltmer
förbittrat, fastän brännheta tårar sipprade fram under
ögonbindeln. Skall du bli hållen för den sämsta
här är, skall folk peka finger åt dig? En sån
skam för mina gamla dar, en sån skam, Jesus!
kved hon förtvivlad.

— Ni lär inte ha varit bättre själv i era unga
dar! gav Jagna henne förbittrad igen.

Gumman greps av en sådan rasande vrede att
hon bara förmådde stamma:

— Inte ett helgon ens får gå i fred för onda
tungor.

Hon kände själv att det kunde vara nog nu,
och Jagna började stryka några halskrås för
morgondagen. Det var en blåsig kväll, träden susade,
månen såg ut att flyga över himlen, som var
överströdd med en massa småmoln, borta i byn
trallade några flickröster och en fiol spelade en
dallrande låt.

Utanför fönstren hördes fogdemors röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free