- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
317

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’317

— Jag måtte väl ha nog av bot. Och’ vad ont
har jag gjort? För vad skall jag böta? Det är
väl för min kärlek och för mina lidanden som
jag får en sån lön, eller va? Det värsta som
tänkas kan det har jag råkat ut för! klagade hon
bittert.

Hon anade inte, stackare, att hon skulle drabbas
av något än värre, än mer oväntat och än
orättvisare.

Nästa morgon, söndagsmorgonen, slog den
otroliga nyheten ner i byn att fogden hade
häktats för brist i sockenkassan.

Till en början ville ingen tro det, och fastän
var stund bragte nya, än fasligare rykten lade
ingen dem vidare på sinnet än så länge.

— Vad folk kan hitta på och gå och sprida
ut bara för roskull! sade bypamparna.

Men man måste tro det, då smeden kom hem
från stån och bekräftade varenda smul, och på
middagen sade Jankiel till hela församlingen på
krogen:

— Alltihop är sanning. Det felas femtusen i
kassan, de tar hela gården hans i beslag, och
om det ändå inte räcker får Lipce betala vad som
fattas.

Gud sig förbarme vad det tog! Och inget under,
nöden grinade ju ur var vrå, man hade ingenting
att lägga i grytan, mer än en hade måst låna för
att kunna dra sig fram till skörden, och så skulle
man bli tvungen att betala för vad en tjuv hade
snutit! Det var för mycket för det mänskliga
tålamodet, hela byn vart som galen av ilska, eder,
hotelser och tillmälen haglade som stenar.

— Det aset, jag vånnar han stöp som en hund!

— Jag var inte i komplajonskap me’n, så jag
tänker inte betala för’n.

— Inte jag heller. Han gjorde sig goddar och
levde glada livet, och så skall en ann få sota för’t,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free