- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
318

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’318

talte de i munnen på varann, och mången ville
börja gråta av grämelse.

— Jag har länge haft ett öga på’n och jag sa
hur det skulle sluta, jag varna, men ni hörde inte
på, och nu fick ni för det, sade gubben Ploszka,
och hans hustru stödde under och berättade för
vem som ville höra på:^

— Vet ni vad, Antek har redan räknat ut att vi
får betala tre rubel på niorgen till hjälp åt herr
fogden, men för en så god vän betalar en väl
gärna tio om så skall vara...

Människorna voro så betryckta att endast få
gingo i kyrkan. I stället myllrade det av folk på
gårdarna, utanför stugorna och framför allt kring
dammen. De lade råd, jämrade sig i kapp och
brydde förgäves sina hjärnor över var han kunde
ha gjort av så mycket pengar.

— Han måste ha blivit bestulen, det är inte
möjligt att han kunde göra av med så mycket
ensam.

— Han har väl litat för mycket på skrivarn, en
vet väl vad det är för en fågel.

— Synd på karl, han har gjort illa mot oss
men värst mot sig själv, sade några av de mera
sansade. Då trängde sig tjocka Ploszkovva in
emellan dem och började torka sina torra ögon
och liksom beklagande hålla med:

— Och jag tycker det är synd om fogdemor.
Fattiga kvinna, hon var så förnäm av sig och satte
näsan i vädret, men nu! Stugan tar de, jorden
säljer de och stackarn får väl ge sig till
daglö-nerska. Och om hon åtminstone hade haft nån
glädje förut.

— à, den måtte väl ha smort kråset, skrek
Kozlowa och började ivrigt stämma in, fast på
annat vis. De smorde sig de där asen som riktigt
herrskapsfolk. Vareviga dag åt de kött.
Fogdemor la en halv näve socker i kaffet, och ren arrak

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free