- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
325

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

vart skall hon ta vägen, vad skall hon ta sig till?
Det packet, de banditerna, de vargarna! Jag går
lös på dem med en yxa, det gör jag, för jag låter
det inte ske, jag låter det inte ske!

— Jag kan inte hjälpa dig. När de har beslutit
saken, så vad förmår en emot dem? Inte en smul.

— Du har agg till henne! skrek Mateusz till.

— Om jag har agg eller inte, det angår ingen,
svarade Antek bistert, och lutad mot brunnen
stirrade han framför sig. Den hemlighållna men
alltjämt levande, svartsjuka kärleken kvalde honom
så att han vacklade och stönade likt ett träd för
stormen.

Då han såg sig om var Mateusz borta, han såg
bara byn, som låg där så främmande och så
förhatlig med sitt otäcka stim.

Också vädret var konstigt denna märkliga dag.
Solen släpade sig blek och liksom svullen över
himlavalvet, det var kvavt och ohyggligt varmt,
himlen hängde lågt och var sållad med stora,
oskapliga molngubbar. Bäst det var kom en vindil
farande och på vägarna stego virvlar av damm.
Det rustade sig till storm, och borta över
skogarna såg det ut att blixtra.

I byn rustade det sig också till oväder.
Människorna rände där som galna, i alla stugor trättes
det, några kvinnfolk hade råkat i slagsmål nere
vid dammen, hundarna skällde oavbrutet, nästan
ingen gick ut i arbete, krittren, som inte drivits i
vall, råmade i lagårdarna. Det hölls inte ens mässa
i dag, prästen hade åkt bort i dagbräckningen.
Undan för undan tog stimmet till, villervallan
växte med var minut.

Då Antek såg att alltmera folk samlade sig på
klockarns gård, lade han lien över axeln och gick
raskt bort till åkern vid skogsbrynet.

Blåsten trasslade ihop rågen och yrde sand i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free