- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
327

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’327

efter sträng mejade han ner med sådan vild fart
att lien visslade och det gick ett stön genom
rågväggen.

Under tiden var domens och straffets stund
kommen i byn, och ord kunna inte beskriva hur
där gick till. Det var som om det kommit ett
vanvett över Lipce, det var ingen styrsel och hejd
på folket. Alla de förståndigare hade stängt in
sig i stugorna och givit sig av bortåt markerna,
de andra hade samlat sig vid dammen, och som
rusiga av raseri skränade de allt ursinnigare, så
att det var ett muller och ett gny som av en
avlägsen åska.

Och bäst det var strömmade hela byn åstad
till Dominikowa likt en bräddad, brusande fors.
Klockarmor och fogdemor gingo i spetsen, efter
dem kom hela den mullrande, rasande flocken.

De bröto in i stugan som ett stormväder, det
var så att väggarna knakade. Dominikowa ställde
sig i vägen för dem, men de stötte omkull henne.
Jendrzych rusade fram, men inom ett ögonblick
hade det gått samma väg med honom. Till sist
försökte Mateusz hejda dem framför dörren till
lillkammarn, men fast han slog omkring sig av
alla krafter med en stör, hade inte ett ave gått
förrän han också låg vid väggen, sanslös och
med bräckt panna.

Jagna var instängd i kammarn, och då de ryckte
upp dörren stod hon tryckt intill väggen. Hon
värjde sig inte, inte ett ljud undslapp henne ens,
hon var blek som ett lik och de vidöppna ögonen
lyste av dödsångest.

Hundra händer sträcktes emot henne, hundra
giriga klor grepo henne, ryckte loss henne likt
en telning utan rotfäste och släpade ut henne på
gården.

— Bind henne, annars sliter hon sig lös och
tar till flykten! rådde fogdemor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free