- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
331

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’331

igenom molnen, mörkret och stormvirvlarna
kommo blåa blixtar likt en hop ringlande ormar;
de kommo flygande man visste inte varifrån och
innan de försvunno, man visste inte vart, kastade
de ett bländsken över all världen, själva blinda
och stumma som människoödet.

Så pågick det med avbrott ända till kvällen;
först i skymningen blev det alldeles lugnt, och
det kom en stilla, mörk och kylig natt.

Dagen därpå var det härligt väder, himlen var
molnfri och så klarblå som om den blivit
ren-tvättad, marken glittrade av dagg, fåglarna
kvittrade jublande, och var skapad varelse andades
med vällust in den friska, doftande luften.

I Lipce var det som vanligt igen. Knappt hade
solen stigit ett par manshöjder förrän hela byn
gav sig ut på slåtter. Från varenda stuga gingo
de man ur huse, utanför varenda en blixtrade
skäror och liar, från varenda gård rullade skrin*
dor ut på renar och fältstigar.

När bönklockan började ringa, stod redan
envar på sin teg. Då de hörde klockan, och på de
närmare åkrarna hördes till och med orgelspelet,
började de läsa sin bön, en och annan böjde knä,
en och annan bad högt, somliga bara suckade
fromt. Sedan gjorde de alla korstecknet, spottade i
nävarna, satte fötterna stadigt i marken, böjde
ryggen, fattade lie eller skära och grepo sig an.

En stor, högtidlig stillhet bredde sig över
skördefälten; det var som hade det ringt in till
det mödosamma, fruktbringande arbetets
gudstjänst.

Solen steg högre och högre, hettan tog till
med var stund, fälten lågo där som vitglödgade,
och skördedagens timmar rullade hän som gyllne
vetekorn, och den tunga, mogna äringen föll som
klingande guld.

Byn låg öde och som utdöd, stugdörrarna stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free