- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
332

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’332

stängda, för varenda levande själ var ute på
gärdena, till och med barnen, till och ined de gamla
och sjuka. Själva hundarna sleto sig och gåvo
sig av från de övergivna gårdarna efter
husbondfolket.

På alla fält, så långt ögat nådde, från
gryningen till sena kvällen, blixtrade liar och skäror,
lyste vita skjortor och röda kjolar i den
grill-rände och bländande, stekheta luften, mellan de
gula sädesväggama. Folket arbetade outtröttligt,
ingen drönade, ingen så mycket som sneglade
åt grannarna till, ingen gav sig tid att tänka en
tanke, de bara mejade i sitt anletes svett.

Endast Dominikowas åkrar lågo öde och som
förgätna. Kornet rann redan ur axen, strået
slokade i solhettan, men inte en människa syntes till
där. Folk vände ängsligt bort ögonen från de där
markerna, mer än en suckade, mer än en kliade
sig bekymrat i huvudet vid deras anblick och
kastade en skygg blick på grannarna, men grep sig
sedan än ivrigare an med sitt. Det var inte tid
nu att fundera över det där eländet.

Slåtterdagarna rullade fram som hjul med
lysande gyllene ekrar, den ena följde på den andra,
i allt snabbare fart, men alla lika glödheta och lika
fulla av tung, fast fröjdefull möda.

Och snart, det dröjde bara ett par dar, eftersom
väderleken var så tjänlig, grepo de sig an med
att binda den mejade säden i tjocka kärvar, rada
upp dem längs åkerrenarna och undan för undan
köra in.

Utan avbrott rullade nu de tunga, fullastade
skrindoma, de kommo från alla gärden och på
alla vägar och styrde hän mot de vidöppna
ladorna. Det var som om en flod av guldstoft hade
svämmat ut över vägar, gårdar och loggolv, ända
ut över dammen låg det, i träden utefter vägarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free