- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter /
56

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
- On this page / på denna sida - Mjölnare-Pers gille.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en och annan tår ur tumlarna och ölkannan
molnen från hans panna och förargelsen över felslagna
förhoppningar ur hjärtat, och han ordade nu vitt och
brett om, hurudant bra hjonelag Per och Lena skulle
bli. Per talade om bröllopet och inbjöd samtliga
gästerna till detsamma.

Gillet räckte till sent på natten.

Vid kvällsvarden vankade det både vitangröt och
sötost, vilka bägge rätter hallänningen skattar högst
av alla.

Sent omsider togo gästerna avsked och begåvo sig
efter "många, många tacker" till sina hem.

Man gick till vila i gilleshuset. Per somnade lika lätt
som vanligt, liksom ingenting märkligt tilldragit sig;
ej så Lena, hon tänkte mycket den natten. Nu hade
hennes ljuva ungdomsdröm gått i fullbordan. Hon
hade nämligen alltifrån ungdomen älskat Per, men
nöjd att blott få vara i hans närhet, att få uppoffra
sina krafter och sin strävan i hans tjänst, var hon för
grannlaga att ens med en ande tillkännagiva sin djupa
kärlek. Nu grät hon glädjetårar och tackade innerligt
den Högste för Hans stora godhet. Men sömnens hulda
ängel slöt omsider även hennes ögonlock.

Med gillets slut borde visserligen berättelsen om
Mjölnare-Pers gille vara avslutad; men vi vilja dock
något uttänja den.

Grannarna och Lena hade ej så orätt, då de trodde,
att Per var "fejer". Morgonen kom; men Per, som
alltid brukade vara först uppe, sov ännu långt sedan
husets folk voro på benen. Lena ville ej väcka honom;
ty, tänkte hon, han bortsover aldrig sin dag, och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:20 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free