- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då tackade jag och vände mig om och sa:
— Viljen I inte låta mig ha kvigan, så fån I behålla
däkan! sa jag och därmed så gick jag hemåt.
Men när jag var kommen till deras skog, så kom
gubben efter och ropte och vinkade med hatten.
— Jon, Jon, vänta! ropte han.
Nej, jag gick.
— Vänta, vänta, Jon! skrek han.
Nej, jag gick ändå.
— Jon, Jon, vänta, vänta, Jon, Jon! skrek han än
värre och så sa han: Kom fram! Du ska få den röda
kvigan med.
Då vände jag mig om.
— Du ska la inte vara så hiad![1] Mor sa till mig:
Du får la låta’n ha kvigan med, för eljes ger däkan
sig rent över! Kom nu bara! tyckte han och drog mig
i armen.
Nu var han allt nödig att få mig med; han ville,
må tro, gärna ha mig till måg.
Så gingo vi fram igen och så söpo vi köpeskål på
’et och togo varandra i hand. Och svärmor blev så
glad, så hon gick fram och gav oss var sin sup till.
Så tackade jag, och då sa moren, däkan fick följa
med och se, hurudant där var i Slätthult; och det hade
hon, kan veta, ingenting emot. Så gingo vi hem, däkan
och jag, till mor. Och mor blev så glader, så hon slog
händerna ihop och sa:
— Vad får du med ’na?
— Jo, jag ska ha den stora broketa koen och så
får jag en röd kviga med, sa jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
