- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter /
115

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
- On this page / på denna sida - Jon i Slätthult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

la gjort med mig, och så ska en göra med barnen, så
stå de där inte och ä tapphänta och tycka allting är
illa vordet. Och så när mor skulle bära av med honom
till Krogsereds kyrka, så lade hon en päng i näven
på ’en för han aldrig skulle bli pängatröt och för han
skulle bli vajen om sig.[1] Och Nils kallte jag honom
efter Nanne, far min. Och det var då den onde med
till pojke till att bli vajen om sig; för ifrån det han
var nävastor, så skulle han vara oppe i allting och
lägga sig till allting. Så när han blev vuxen, så gav
han sig till göteborgskörare. Och tänk, han behövde
aldrig ta något foder med sig på vägarna och ändå
så köpte han inte ett endaste strå; men när han kom
hem, så hade han stora höströerna att gå och vända
på i flera dar. Och han var god för att fara av med
bara havrekakan; för sovlet, det tog han inne i
stadsbodarna; må tro, än så smög han sig till att doppa
rockärmen eller vanten i sillatunnan och än så var
han framme och strök sig på sirapsankaret. Och aldrig
har här funnits i hela Krogsered en sådan karl att se
till tjäreholken; för som han gick och körde, så sprang
han tillbaka och tittade, om holken blev hängande, och
sen så sprang han fram och tittade om där kom någon
körare, och så han till tjäreholken igen och på det
viset så gick han vägen tre gånger. Och så var han
alltid inne i stadsbodarna och bad om lite såpa att
smörja vagnen med. Se, det hade han la lärt av mig
för så hade jag alltid brukt, fast inte hade varken
han eller jag såpan till det behäftet; utan jag gömde
’na alltid hem till Anna, hon var, som han sa av


[1] Vajen om sig, om sig, närig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:20 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free