- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det han I inte med att sköta, säjer jag, utan gån
I, medan väl vetter!
Så spjärnte Karl Hindrik till bordet, sa träskålar
och pärer och doppe flögo högt i taket. Men då, ska
jag säja, Bengt steg opp och så tog han fram en yx
han hade haft gömd under bordet, och huggde till
Karl Hindrik, så han klyvde käkabenet på ’en.
Nu voro karlarna väl belåtna och så brasade de på
dörren och in i undantagsstugan, och det var, som de
nu säja, i förstukammaren. Men Bengt han ut och
stöttade både dörr och fönsterlämmar för dem, och
så fingo hjältarna, som han sa, sitta på Kurhulta
häkte hela natten. När så ruset gick av dem, så ville
de la ut, och Boven var oppe i skorstenen och
sprattlade; men han var, som han sa, för tjocker i den ene
änden, så han måste samme väg tillbaka. Och Anna
Johanna, svärmoren, som det var, hon skrek och ropte
på Johanna Pernilla:
— Du ska lucka opp[1], för Karl Hindrik dör!
ropte ’na.
Men Bengt, han tyckte:
— Hm, hm, låt ’en dö, den djävulen, sådana uslingar
är här nog av.
Så om mor’nen gick Bengt till Ärnakulla och hänte
folk och så släppte han ut slagskämparna.
Så efteråt skulle de ta Bengt, för han hade huggit
Karl Hindrk, och karlarna gingo i flera dar och
nätter och lette efter honom; men han gömde sig; för
än så var han här i Slätthult och än i Skallekulla
och än i Gräppered hod släkten, som han sa, så de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
