- On this page / på denna sida - Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mors kläder, dem sko’ sonakvinnorna byta i tre
lika lotter; för det ville mor.
— Ville mor det, så ska det så ske! sa brörarna
mina.
Så säjer jag:
— Mor hade la hundra daler liggande, dem ville
mor, att jag skulle ha, för jag har haft ’na så länge
och varit så goder emot ’na.
Ja, ja, Jöns i Skallekulla, han sa la ingenting om
det; men Sven i Gräppered, han blev ryss rasande.
— Jag går och gräver opp käringen igen och har ’na
lika så länge som du och är lika så goder emot ’na som
du, så får la jag hundra daler, jag med, skrek ’en och
hoppade och levde i stugan och så ville’n gå.
Men jag lät honom pelemänta och leva, bäst han
ville; för jag tyckte, jag behövde la inte ge med mig,
när mor ville så ha ’et. Så gåvo Jöns i Skallekulla
och kvinnfolken sig ihåll med honom och bådo honom
ta till vettet; för där va la ingen, som hade haft så
mycken tunga av den gamla som jag. Men Sven höll
på med sitt och han var så illa arger, så han åt inte
middag.
Så voro släktingarna hemma till om måndagskvällen,
och vi gjorde oss så roligt, vi kunde, och Gudmund
tog fram håbojan och spelte, och det var inte fritt, än
där dansades litet med. Och så var det slut med den
sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>