- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter /
144

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
- On this page / på denna sida - Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här står han i den gamla, stöttade marknadsboden
längst oppe på backen. Han håller som bäst på med
att låta den lille ihålige glasfasen snurra opp och ner
i vattenflaskan, allteftersom han trycker eller släpper
efter på hinnan, som är spänd över flaskmynningen.
Men tyst, tala aldrig om, hur det går till.

— Tan en nummerskiva, där det står ert årtal så
fån I höra, vad den lille Pimentell säjer! Friskt koras!
Kila på sissan! ropar Möller och lyfter flaskan högt
i vädret.

Den lille svarte snurrar rent okristligt. Men folket
har inte kommit riktigt i tagen än, utan alla stå där
bara och titta på Möller, och det kunna la vi med göra.
Det är en stor grov sålare, den Möllern. Men inte
är han just så illa granner ändå. Ansiktet ser ut efter
smittkopporna som ett gammalt rostigt rivjärn.
Kindkotorna streta med all makt utåt, och läpparna äro
så svullna, som om de vore råttebitna. Näsan är som
en larsmässepära och står så, att det kan både regna
och snöa in i henne. Håret är så krulligt som på den
värste ullhund. Men ögonen, ögonen de tala, de tindra
rent som på en orm, när han ligger oppe i solbacken
och gaddar. Kläderna, Möller har på sig, äro
nymodiga, men barslitna så de blänka och det är inte fritt,
än de liksom smågrina i sömmarna och kan ske
annorstädes med. I dag har han, må tro, sträckt upp sig i
halskappa; men hon flyger och fläktar utanpå västen,
så att vi se det starka, ludna bröstet, för se, skjorta
är ett plagg, som Möller aldrig kan lida.

— Kommen här, så sko’n I få se på den onde!
ropar Möller och sträcker fram nummerskivorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:20 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free