Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter / 161 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Bengt Mårtensson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lömma, och så till slut ropar han glömma, så ingen
människa glömmer det i all sin tid. Ibland så tar han
och börjar med glömma och går så till ömma, om inte
ända ner till ma. För det mesta är det ändå bara det
första och det sista ordet i meningen, som han plockar
sönder och lappar ihop så där. Men viljen I, att han
skall komma riktigt i tagen, så fån I akta er för
att skylla honom för lögnsmide, om han så än påstår,
att han har legat en hel dag på bottnen i Storån och
ändå inte kunnat sjunka. För det ger han sig då den
onde på, att det är sant, lika visst som att hans gamla
Pernilla är syskonbarn med ryske kejsaren och har ett
orimligt stort arv att förvänta. Må tro, det är inte
ett backstusittarearv, det; för det är nie fillejoner
och nie trillejoner och nie tvillejoner och nie millejoner
och nie tusen och nie hundra och nie och nitti daler
och nie styver och allt i banko.

Men nu är han ihåll med att tala om, hur han
hjälpte Karl Johan en gång i världen. Och utan
stamning så skulle det låta på det här viset:

— Jo, se det var i mina unge dar, och då, sko’n I
tro, bocka jag mig inte för vem som helst, så jag inte
gjorde. Så låg Karl Johan där nere i Tyskland och
slogs med dendärne hundturken Napolion. Så en dag
de skulle ihop igen, så hade Napolion fått sig ett stort
lejon, som han pussade imot Karl Johan, och där bet
varken bly eller stål på det, och det höll ända på att
göra hackemat av så mycket folk, som Karl Johan
hade med sig. Då blev allt Karl Johan likasom rädder.
Men så hade han la hört talas om mig och så skickade
han genast en karl med en stor berlinare och fyra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>