- On this page / på denna sida
- Bengt Mårtensson
- On this page / på denna sida
- Bengt Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så skildes vi åt som riktigt goda vänner ändå.
Så om mornen så var jag borta till kungens med
klavarna, innan klockan slog sju. Men där var både
luckt och sluckt.[1] Det var räligt folk till att sova länge,
de måtte la aldrig ha stängt inne os, tänkte jag; för
eljes så voro de la lika goda till att sova som
löktnantens på Hjuleberg. Så lade jag i att bösta på
förstudörrarna. Men där blev ingen vaken för det. Så klev
jag opp på bålastutaket och lade mig att titta igenom
fönstret. Då fick jag se, att människorna lågo
därinne. Så slog jag några duktiga slag på rutan, och
då var där någon, som rörde på sig inne i sängen.
"Vem är det, som ger sig till att slå sådana
våldslag på rutan?" skrek kungen, för det var han, som
vaknade.
"Joo, det är jag, hans kungeliga majestät", sa jag.
"Jaså, det är Bengt Mårtensson ifrån det danska
Sverget!" sa han. "Akta dig, när du ska ner igen, så
du inte ligger och ramlar igenom taket!" bad han och
så sa han: "Jag kunde la tro, det var Bengt
Mårtensson, för det var då rent en våde[2] till att töra slå på
rutan", sa han. "Tåla dig nu bara ett äjene!"[3] sa han.
"Ja, ja män, hans kungeliga majestät!" sa jag.
Så kom kungen ut i kippeträskor och i
knäppebyxorna och luckte opp dörren. Och så steg jag in i
stugan. Men kungen, han skubbade sig och gick bort
till sängen och kröp ner under dynan igen. Så tog han
kungesan i kavajsen och riste ’na.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
