Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter / 189 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Hallings Anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, sade Hans, goda vänner ä Vallätt och jag,
men kysser honom, det gör jag då, ta mig dalen, inte.

— Sen sprang lilla Malla upp till mor sin, hennes
nåd kan veta, och viste sin klave. Och hennes nåd
skickade henne ner till mig med kakor; men de voro
så illa små. Eljes så voro de mest så goda som
råmjölkaringarna, som mor brukar ge oss var sin, du
minns, när kon hemma har kalvat. Och så hade hon
en peng till mig. Titta här!

Därmed så drog han upp en vit sexskilling ur
västlomman och viste honom för Anna. Hon tittade och
tittade på den rare pengen och hon fick till och med
ta honom i näven. Den som har en sådan peng, han
är allt bra rik, tänkte hon.

— Jag blev så glad, så jag visste inte, vad jag skulle
ta mig till, sade Hans. Ja, det var inte långt ifrån,
att jag hade tagit och kysst henne, så god var jag
på henne. Men så kom jag ihåg, att hon hade kysst
hundarackan — tvi! Men du kan inte tro, sådan en
liten granner mun, hon har, du. Det är annat än en
sådan trut som din, du, Anna.

— Hon kan inte sticka in hela grötaskeden i sin,
men det kan jag, du! tyckte Anna på sitt vis.

— Det bryr hon sig inte heller om, du, för hon äter
bara sockerkonfekt och kakor, hon, du, sade Hans.
Men så var det där på herregården. Lilla Malla var
så upp i det med klavar, så hon ville, jag skulle göra
en till henne själv med. Och så tog jag
Ryktare-Bengtens ekekäpp och skulle kröka den. Men som jag
krökte, så for han upp och smätte till mig rätt i ögat,
så jag såg sju solar och sju och sjutti stjärnor på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>