- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det gamla mörka häbbaret samlades folket. Där
var insatt både bänkar och stolar; men först när alla
kistor och sängar voro ända till trängsel upptagna,
först då kommo bänkarna och stolarna till nytta.
Alla hade tagit på sig det finaste de ägde. Bara
båtsman Halling stod där med trasiga byxor och
träskor, men han ägde heller inte något bättre att ta på
sig. Och lika frimodig var han ändå. Sven i Hålan,
Hans’ far, Hans, modern och yngsta systern voro
uppkrupna på samma kista. Hans hade fått en omsydd
kuskrock med blanka knappar av herrskapet. Han
hade knäppt alla knapparna, för de skulle synas
riktigt, och han satt där och var en sådan gosse så.
Herrskapet syntes inte till; de hade la inte här att göra,
för de kunde nog sin bok.
— Skall du läsa i dag, Halling? sade Sven i Hålan
och drog på munnen.
— Ja, och det så prästen skall höra det igenom
bägge öronen. Sådan skolpojke skall han inte ha hört
så nyss, mente Halling.
— Jaja, mente Ola Jute, som stod i dörren och
hörde på, akta dig för spanska röret, Halling!
— Jag vet la, vad jag gör i det — kom mans! Jag
skall lära honom takten, jag, tyckte båtsmannen, i
det han neg och knöt nävarna.
Gubbarna grinade och nickade gott förstånd.
Ola ville sagt så mycket som:
— Stor i –––-
Men det fick han inte tid till för Hallingen.
— Du känner la mig eller vad? tyckte Halling.
I detsamma hördes en körande ute på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
