- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkoherden steg in, hög och allvarlig. Han nickade
nådigt åt det stående folket. Och så slog han sig ner
i den gamle karmastolen vid bordet längst framme vid
häbbarsfönstret. Klockaren satte sig på en stol ijämte
Förhöret började. Matlag efter matlag prövades i
sina stycken. Gubbarna stapplade och svettades, det
var längesen de voro med i den dusten. Prästen gav
dem grundfrågor, det gick inte stort bättre för det.
Men morerna och ungarna, de körde i väg med sina
stycken, så det riktigt sångrade ända ut i förstun.
Sven i Hålan och hans folk hade varit framme.
Hans kunde ända till det tredje huvudstycket borta
i boken och redde sig duktigt. Och nu var han så styv
som en pinne i den nye rocken.
Men hans ära skulle fördunklas, ja, rent glömmas
för en annans. I den främsta sängen satt änkan Lena
på Krontorpet med sin lille Johannes i knät.
Johannes kallades fram. Kyrkoherden frågade, vad
han hade läst.
— Hela boken, svarade Johannes med självkänsla
och satte ut underläppen mer än vanligt och plirade
med de sneddragna ögonen.
Kyrkoherden nickade belåtet. Och så frågade han:
— Kan du slutligen säga mig, huru en människa
bör, i sin kristendomsövning, rätt använda dessa fem
huvudstycken?
Och nu lät det, som när hållhaken släpper i en
gammal moraklocka och lodet fritt får dra trissorna:
— När en människa, av tio Guds bud — — —
nådeligen förläne!
Kyrkoherden klappade lille Johannes på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
