- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de förstodo varandra i levande livet. Till henne kunde
han ju säga allt, vad han tänkte och ville, hon var
hans jämlike, hon ville och tyckte som han. Men nu
kunde han ändå inte säga ett ord till henne. Hon
visste ju allt, hon hade nog hört pratet om honom
och mamsellen. Fast han visste ju själv, att det inte
var något bevänt med det. Han kände Anna; inte var
det sagt, att hon ville ta honom till godo nu. Om han
sade ett ord, skulle hon kan ske bara göra narr av
honom. Hade hon inte stuckit honom i näsan med
"lilla Malla", genast de träfftes! Nej tack! Han hade
ingen trång till Hallings Anna, han kunde få en
annan, han — — —.
— Vad grundar du på, Hans? Du går så tyst så,
sade Anna långt om länge.
— Ingenting just, sade Hans.
I detsamma fingo de höra underliga ljud ifrån den
ena väggropen. Det lät, som om en dragit upp och
ner långa tag med en kniv på en rostig järnplåt.
— Kors, vad är det? sade Anna och smög sig
närmare Hans, inte för det hon var rädd, men ändå.
De gingo bort till gropen och sågo efter. Där låg
gamle Halling helt fredligt och snarkade. Det hade
varit för god råd på det starka där framme på
herregården.
— Stackars far! utbrast Anna och sväljde gråten.
— Sörj inte för honom! bad Hans med vek röst.
Jag tar honom med mig fram.
— Tack, Hans! sade Anna och tryckte hårt hans
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
