- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag får ej gå
till faderhuset i Svea land
att trycka syskons och vänners hand."
</poem>
Dagen för avresan, kom.
Ola Jute hade hundra riksdaler avlagda till
respengar åt Anna, resten hade hon sparat ihop själv
av sina löner under en hel räcka år. Ola var inte rädd
för att hjälpa Hallings däga, han behövde ingen
borgen, han kände henne, han visste, att han fick nog
sina pengar igen.
Det var verklig sorg i huset. Alla höllo av Anna,
det var en duktig däga och en bra däga. Neta Gustava
grät.
— Tag denna som ett minne av mig och tänk på
mig, när du läser i henne! sade hon och stack till
Anna en liten fin, ny psalmbok.
Anna kramade hårt Neta Gustavas hand och tårar
glänste i hennes ögon.
Nu körde skjutsen fram på gården. Det var
ladufogden Svensson, som kom med en av herregårdens
hästar och fjädervagn. Hans hade bett att få köra
för Anna till Göteborg, eljes så hade nog Ola Jute
gjort det, det var ingen frågan om det.
Beskäftiga och välvilliga händer sörjde för, att
Annas blåmålade skrin och andra småsaker, vad hon
hade, kommo ut i vagnen, utan att hon behövde röra
vid dem.
Avskedet kändes svårt. Det var ju så gott som
hemmet, hon lämnade, här hade hon levat sina mesta och
bästa dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
