Samlade skrifter / Första delen - Smärre skrifter / 227 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Hallings Anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skolläraren såg bort på ladufogden. Men nu tyckte
han, att Svensson var nästan brutal, för att inte rentav
säga oförskämd. Och därför så reste han sig och
sträckte upp sig till sin fulla längd.

— Jo, det tror jag, att vi kunna komma överens
om alla, att båtsman Halling är ett stort svin, sade
han med eftertryck.

— Ja, det är la inte så fritt, mente gamle Ola Jute
med.

Och de andra hjonen i stugan nickade bifall.

Ladufogden tittade ner i golvet och teg.

När en talar om trollen, så har en dem i förstun.
I detsamma öppnades dörren, och gubben Halling
steg in.

— God dag här inne! hälsade han. Tack för sist!
Jag bryr mig inte om att handfly er.

Han var sig lik, Hallingen, ruggig som alltid, men
ögonen spelade lika fritt i skallen, och åren tycktes
inte rå på honom.

— Jag hörde av kyrkefolk, att här skulle ha
kommit amerikabrev, då kan ske en får höra någonting
ifrån dägan.

— Jo jo män! Och I fån en styver med, sen
amerikasedeln väl blir växlad i staden, sade Neta Gustava.

— Sitt ner, Halling! bad Ola Jute.

— Det är en förträfflig flicka, båtsman Halling har,
sade skollärare Chronschough.

— Ja, gudskelov, men så har hon också folk att
brås på, tyckte Halling på sitt vis, i det han plirade
med ögonen och lade huvudet på sned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>