- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vill du nu ta imot mig och låta mig varå i er
lille kammare? sade Anna, när Neta Gustava äntligen
släppte henne lös.
— Ja ja män, ja ja män! sade Neta Gustava och
sprang fram och slog upp kammarsdörren på vid gavel
Så fick Anna in sina saker. Det gamla blå skrinet
var med hem igen, men det var inte allt; hon hade
två stora granna kappsäckar dessutom och en
symaskin med.
Både skjutskarlen och Anna fingo något gott i sig.
Och husets folk kom till, och gamle Hallingen blev
efterskickad, och det blev en högtidsafton utan like.
De suto uppe till långt in på natten, själve Ola Jute
glömde bort liggetiden, och de bara frågade och hörde
på den Annan. Och hon fick göra reda för allt, allt,
ifrån hur många skorpor de fingo till kaffet ända till
vad kungen hette där inne i stora Amerikat, och så
allt, allt, vad hon själv hade gjort och sagt och tänkt,
alltsen hon for hemifrån.
Och från stuga till stuga spred sig ryktet som en
löpeld, att Hallings däga var hemkommen från
Amerika som en riktigt fin mamsell, med tyg och pengar
i stora buntar. Ja, det fanns till och med de, som
kunde säga på skillingen, hur många hon hade hem,
fast hon själv inte hade nämnt ett ord därom för någon
själ — och symaskinen hade de också reda på.
Pingstdagen om morgonen var jutagårdsfolket
knappt i kläderna, innan skollärare Chronschough
kom och hälsade på. Han var så glänsande i dag,
skollärare Chronschough; halskappan glänste, de svarta
klädeskläderna glänste, stövlarna glänste, den nye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
