- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var du en riktig Hansajöns, som kunde låta mig fara
till Amerika.
— Anna! sade Hans. Tala aldrig om det! Då trodde
jag mig inte till det.
De hade satt sig vid varandras sida i det gröna gräset
invid stigen.
— Varför trodde du dig inte till det då, min
Hansahans? sade Anna milt och klappade honom på kinden.
— Nej — jo, jag får la säga dig det, så dumt det
än är, för jag vill ingenting gå och bära på, som du
inte vet. Nog tyckte jag om dig alltid, Anna, men —
jag kunde inte — det var så konstigt med mamsell
— det var gammalt — jag blev så konstig — hon var
så konstig — det var vid det där — då vid dansen
framme på herregården, samme dag som trolovningen
firades där — ja.
När Hans nämnde mamsellen, drog en lätt skugga
över Annas ansikte. Nu log hon igen.
— Usch, en sådan Hans! Tycka om en fin mamsell
och en trolovad mamsell på köpet! Du gör la aldrig
så mer, min Hans? sade hon och ryckte honom i det
amerikanska skägget.
— Ja, visst var jag dum, sade Hans halvt för sig
själv. Dum var jag och jag visste, jag var dum, och
en stackare var jag med. — Men nu tala vi aldrig
om det,mer. Det ta vi varandra i hand på!
De gåvo varandra ett handslag, så att det kändes
ända i hjärterötterna.
— Tack, Hans, för du var uppriktig imot mig, sade
Anna. Jag ante nog, hur det var. Och nu skall jag
vara lika så uppriktig mot dig. För jag vill bara säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
