- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes, han lyftade upp hennes armar men de föllo
tungt tillbaka.
— Stina, Stina!
Han jämrade sig som ett barn.
Mor Anne Lena hade fallit på knä vid den dödas
sida. Hon vaggade med kroppen, hon gömde sitt ansikte
i förklädet och grät högt. Drängarna sågo allvarsamma
på varandra och skakade på huvudet.
Lars stod där stilla ett ögonblick. Så ryckte han
lyktan ifrån drängen och höll henne tätt intill Nils’ och
den dödas ansikten. Hans alltid hårda drag förvredos
av raseri. Ådrorna svällde i pannan, mellan ögonbrynen
hade lagt sig grova veck, läpparna voro hårt
hoppressade, ögonen lyste hemskt. Han tog ett steg fram. Så
fattade han Nils i nacken med högra handen och ryckte
honom högt upp i vädret.
— Är du barnafaren? väste han.
Då Nils kände faderns järnhårda fingrar om sin
nacke, var allt det mod, han nyss förut visat modern,
liksom bortblåst. Han skrek högt av smärta.
— Svara! röt fadern.
— Ja, jämrade sig Nils.
Lars slängde honom ifrån sig som ett orent ting.
Så flög han på honom, han bultade honom med sina
knytnävar, han sparkade honom med de vassa
träskorna; det fick träffa, varhelst det ville, på bröst i
huvud, överallt. Han trampade på honom, så att det
knakade i revbenen. Modern kastade sig emellan, hon
sträckte bedjande de hopknäppta händerna emot
mannen, hon sökte skydda sonen med sin egen kropp. Lars
slängde undan henne gång på gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
