- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herre Jesus, du slår ihjäl vårt enda barn! skrek
hon med hjärtskärande röst, när hon såg hur blodet
strömmade ur Nils’ näsa och mun.
Då först hejdade Lars sig. Men han tog den
halvdöde sonen och kastade honom handlöst bort till sidan
av liket.
— Ligg där ijämte det liderliga aset! Där passar
dig bäst att ligga, fräste han, och sen vände han sig
om till drängarna. Han I lust att tala om, vad I han
fått se, skammen här, vad? ropade han och visade dem
sina väldiga nävar.
Drängarna stodo där, förlamade av skräck. De hade
ej ens vågat tänka på att söka rädda Nils från faderns
våld. De kände husbondens sinne och styrka. Gud hjälpe
den, som råkade ut för honom, han som kunde skryta
av att ha regerat hela Sjönevads marknad.
Han vände sig ännu en gång åt sonen och spottade
mot stället, där denne låg.
— Tvi, tvi, min släkts skam!
Sen gick han ner ifrån stabben och ut.
— Käre människor, hjälpen mig in med Nils!
jämrade sig Anne Lena.
Då kommo drängarna till besinning. De togo Nils
pa sina armar och buro honom in i stugan.
Lars satt i högbänken framme vid bordet, hög och
hård som förut. Han ändrade ej en min, när han såg
Anne Lena och drängarna hjälpas åt med att få den
sanslöse, blodige sonen i sängen. Den lille låg ännu på
bänken och kved, Lars hade ej ens en blick för honom.
Han grep efter brännvinsflaskan och slog i en sup åt
sig. Han tömde den hastigt, men brännvinet måste hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
