- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smakat honom bittert, ty han grinade lett och spottade
gång på gång efteråt.
Mor Anne Lena viskade till drängarna, att de skulle
bära den döda ner i vedboden och hölja ett täcke över
henne. Själv satte hon sig på sängstocken och månade
om den käre sonen. Hon makade den lilla gåsdunsputan,
som hon stoppat åt honom, då han var liten, så
försiktigt under hans huvud. Hon hämtade en skål vatten
och tvättade ansiktet rent, och så lade hon en linneklut
under hans näsa för att suga vipp bloden, som frustade
fram, när han hostade. Han hostade så hemskt, men —
han levde ju ändå!
Den lille kved alltjämt.
— Herregud, jag har glömt dig, din lille stackare,
sade mor Anne Lena tyst för sig själv och skyndade
sig fram till barnet.
Hon lade en len dyna över det, medan hon värmde
lögvattnet. Och så var hon ute i sin kista och plockade
fram lindetyg, ett litet linne och en mössa. Ack, ack,
detta var lille Nils’ första linne och mössa. Huru glad
och förhoppningsfull var hon inte, när hon sömmade
dem. Hon synade vemodig den fina hålsömmen kring
mössan och lintygsärmarna.
Nu var lögvattnet färdigt. Hon glömde ingenting av
allt, vad som skulle tas i akt vid lögningen. Ullsaxen
och ägget och den röda kluten, som skulle ge barnet
rödklar hy, allt låg där i kopparkitteln. Så var det
moderns vigselring, som skulle till. Hon suckade — ack!
— men så strök hon sin egen ring av fingern och lade
dit den.
Och snart så vilade den lille i hennes sköte, lögad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
