- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
burit ett ljus ut i häbbaret, han kände sig så underlig
i mörkret.
Nils började slå omkring sig och fäkta med armarna
bröstet arbetade svårt, han kunde inte hosta.
— Han dör, han dör! ropade Anne Lena och vred
sina händer.
Hon sprang ut i häbbaret. Där hade Lars satt sig.
Han lutade huvudet i händerna. När han hörde henne
komma, tittade han upp.
— Käre Lars, skicka Sven efter doktorn! bad hon
så ömt.
— Doktorn! — Doktorn, han har inte här att göra.
Nils kommer sig nog ändå. Ä vi inte många nog till
att se vårt elände, sade Lars, men rösten var ej fullt
så säker som förut.
Nils föll åter i dvala. Han kom aldrig till sans. Det
svullna ansiktet sköljdes av svett. Modern satt där med
ett handkläde och torkade bort svett och blod, eftersom
de kvällde fram.
På ottan blev det ännu värre. Hele hans kropp
ristades. Han hostade, som om lungorna velat flyga ur
bröstet. De satte honom upp i sängen för att se, om
inte det kunde lindra. Huvudet hängde ner på bröstet
utan styrsel. Händerna knötos krampaktigt. Läpparna
rörde sig, som om han velat tala, men ej ett ljud kom
fram.
Anne Lena jämrade sig, hon hade inga tårar längre.
— Ack, ack, ack! Bara han komme till sans, bara
han komme till sans! snyftade hon.
Lars stod vid sängen och såg dystert framför sig.
— Kör till stan efter doktorn, Sven! Tag bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
