- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan du lovar. Lova mig det! Du må spjärna mig
du må trampa mig, du må göra med mig, vad du vill
men jag släpper dig inte, innan du lovar.
Han böjde sig ned och lade sin hand på hennes
huvud.
— Du är en god människa, du, Anne Lena. Var
inte rädd för mig! Jag skall ingenting göra, som jag inte
kan svara för både inför Gud och människor.
Hon släppte honom, och han gick upp på loftet. Men
hela tiden var hon i en dödlig ångest för honom. Han
hade alltid hållit sitt löfte, antingen det gick ut på gott
eller ont, det visste hon ju, men ändå. Hon stod där
alltjämt med handen på dörrklinkan, men så stor var
hennes fruktan för honom, att hon ej ens vågade öppna
dörren.
Efter en stund hörde hon hans steg i trappan. Det
kändes, som om en sten hade fallit från hennes bröst.
Lars kom ner högtidsklädd. Hans ansikte var lugnt och
allvarligt.
— Vart tänker du dig i julanatten? frågade Anne
Lena, förundrad.
— Till häktet, svarade han milt.
Anne Lena såg förskräckt på honom. — Store Lars
på häkte!
— Nej, herregud, det sker inte. - Du till häktet!
Nej, nej! jämrade hon sig och fattade hans arm.
— Går jag inte själv, så komma de och ta mig, och
den glädjen, unnar jag inte mina avundsmän. I morgon
vet var man, vad jag har gjort.
_ Nej, nej! Tag pengar och allt, vad här är, och
göm dig undan! Du får inte komma på häktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
