Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vadet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadig och bra karl som vad du är tös, så — men jag
missunnar dig inte honom. Hör det! Slit du honom
med hälsan! Men en fladdra är han, det skall jag säga
dig. Och jag håller vad som helst på, att det skulle vara
en smal sak att göra honom lika galen igen, så mycket
han än grinar åt, att han har kunnat tycka om mig en
gång, och visar sig, som om han nu aldrig tänkte på
någon annan än dig. En sådan fladdra är han.
Det blixtrade till i Lenas ögon.
— Nej, det är inte sant, det är inte sant, sade hon
mera för sig själv än för att motsäga Kristin.
— Är det inte! utbrast Kristin, och hennes ansikte
fick ett lett uttryck. Jo du, jag tör sätta en ny
silkeschalett, att jag skall kunna vira honom som en ulltråd
om min lillefinger och det, innan sommaren är slut.
— Nej, du! Johan är ärlig, sade Lena förtrytsamt
och reste sig.
— Det var bra för dig, då behöver du väl inte vara
rädd för att tappa. Men kom du! Jag sätter ändå, tyckte
Kristin och lyfte handen för att slå till.
Lena var häftigt upprörd. Skulle hon tåla att hennes
käraste vän så förhånades? Nej! — Höll han likväl
inte mer av henne, än att han kunde låta locka sig av
en annan, då — men det var ju omöjligt att tänka. Hon
kunde våga sitt liv på, att han var henne trogen. Men
kan ske var det ändå inte rätt att låta Kristin fresta
honom. Hon var farlig. Fast inte hade väl hon någon
tanke på Johan, hon som förklenade honom så.
— Se där, du tör inte! sade Kristin och skrattade
hånligt. Dålig kärlek, som inte tål att sticka i elden!
— Jag tör, sade Lena ivrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
