Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 30 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Vadet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De slogo ihop.

— Men så tyst som i graven med vad vi ha avtalt
oss emellan, sade Kristin.

På vägen fram till byn pratade Kristin och slamrade
om allt möjligt och var så lustig. Men Lena gick tyst
och allvarsam ijämte. Hon hade redan en bitter känsla
av, att hon gjort orätt, då hon lät locka sig till att slå
vad om Johans trohet.

Johan tjänte som gårdsdräng och kusk hos prosten.
Han var en grann pojke, antingen han då stod i de
grova arbetskläderna och svängde yxan på vedkasten
eller han satt i full uniform på kuskbocken och lät piskan
smälla klatsch på klatsch. Stor och stark var han, och
ur ett kraftigt ansikte blickade ett par klara, bruna
ögon förtröstansfullt ut imot framtiden. När han blev
kusk, lade han sig till med små svarta mustascher, så
att han såg ut som en riktig herreman.

För ett par år sen kunde alla tala om, att det var
fint emellan Kristin och Johan. I förstningen skulle
hon hållit mycket av honom, och att han höll av henne,
det var då klart — för hon kunde förgöra vem som
helst, det voro många ense om. Men Kristin ledsnade
eller trodde sig ha ledsnat vid honom. Där blev en
brytning. Först växlades hårda ord, och sen sågo de knappt
åt varandra, fast de måste vara tillsammans var dag.
En tid bortåt gick Johan och hängde huvudet, men så
tyckte han, att han kunde vara likaså karsk som hon
— inte skulle hon ha den glädjen, att han gick där
och uslade sig för hennes skull. Och så skrattade han
och gjorde sig lustig över sitt tycke för henne.

Något sådant hade Kristin aldrig kunnat drömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>