- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
35

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Vadet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väsen. Och nu behövde han henne så väl, just nu, då
hon som skulle givit honom solsken och glädje,
ständigt mötte honom med ett hemlighetsfullt och sorgset
ansikte.

Lena gick i en ständig oro. Ibland föreföll det henne,
som om hon handlat rätt, då hon lät Johan sättas på
prov; det kunde aldrig skett kraftigare. Och Kristin
gjorde ju vad hon gjorde bara för att gagna henne. —
Men när hon då såg, hur Kristin småningom lyckades
draga Johans håg ifrån henne, då tvivlade hon både på
det rätta i sin egen sak och på Johans trohet. Tänk sen,
om Kristin ej menade ärligt med henne, om hon bundit
henne med tysthet endast för att så mycket säkrare
kunna vinna tillbaka och försäkra sig om Johans gunst.
— Med ett par ord skulle hon tör hända ännu kunnat
göra allt gott igen. Men hon kom sig inte för att säga
de orden. Hon ville lida så länge; när det var för hans
skull, tyckte hon sig kunna utstå vad som helst — det
sved nu, men det skulle bli så mycket bättre sen. Då —
när han en gång fick veta allt — då skulle han nog
komma tillbaka till henne. Hon kände med sig, att hon
kunde förlåta honom, hon skulle själv be honom om
förlåtelse.

Sommaren led mot sitt slut. Det var nu ej längre
så friskt och grönt i gärdena. Värmen hade drivit starkt
i år, så att säden nästan brådmognat. Råg och vete
voro längesen inkörda på prästgården, och vårsäden
stod färdig att tagas. Prästens åkerjord låg sidlänt, så
att hans gröda hade ej lidit av torkan, vartenda ax var
fullmatat och tungt. Och i sin glädje över god äring
lovade han sitt folk ett skördegille, när den sista neken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free