- On this page / på denna sida
- Vadet
- On this page / på denna sida
- Vadet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när hon kom fram, hade hon så svårt vid att stiga rakt
in till dem — hon ville först titta in genom springan.
I detsamma lät Kristin lindan falla och suckade.
— Vad har du att sucka för? sade Johan så
likgiltigt som möjligt.
— Det är så konstigt allting här i världen och
ledsamt med, sade Kristin. Jag skulle helst vilja dö ifrån
alltihop.
— Å, skulle de dö alla, som tycka det är ledsamt
här i världen, så skulle det allt snart bli bra tomt, sade
Johan och stirrade rätt framför sig.
— Jaha ja! — Men hör du Johan, sade Kristin och
lade sina armar i hans knä och såg honom prövande
i ögonen. Hör du, vad har du gjort med Lena? Hon
ser så betryckt ut och hon går ju riktigt ur vägen
för dig.
— Jag! utropade Johan. Vad jag har gjort henne!
Jag har ingenting gjort henne. Jag har alltid varit som
jag har skolat, imot henne. Men, tillade han bittert,
det har inte hon varit imot mig.
Stackars Lena, hon ville skrika högt, så skuro de
orden i hennes hjärta, hon fattade tag i väggen för att
inte falla.
— I passen visst inte för varandra, när allt går i
anhärdning, vidtog Kristin och tittade bort ifrån honom.
— Kan ske, sade Johan sakta. Förr så var hon så fri
och öppenhjärtig imot mig, så det var en lust och
glädje åt det, men sen den kvällen jag mötte er
tillhopa här ute vid korsvägen, sen har jag inte känt igen
henne. Det var som om den onde själv hade farit i
henne. Hon går och bär på nånting, som hon inte vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
