- On this page / på denna sida
- Vadet
- On this page / på denna sida
- Vadet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan tvingade sig fram. Han ville, han måste vara
vid stället före de andra.
Där stod det gamla välkända hylleträdet. Och där
— han höjde lyktan, men tog i detsamma ett steg
tillbaka. Herregud! Där hängde hon — han visste ju på
förhand, att det var Lena. Men så vanställd. Ansiktet
var rödblått, ögonen igensvullna, en lock av det långa
rödbruna håret hade slitit sig lös och ringlade sig som
en orm nerför halsen och bröstet.
Johan stod som fastnaglad och stirrade halvt
medvetslöst på den hängda.
Nu kommo de andra fram. Alla stodo där försagda.
Slutligen var där en av drängarna, som tog mod till
sig och skar ner Lena. Och så buro två karlar henne
fram till klockargården. Johan gick tyst ijämte och lyste
med lyktan. Kristin var med i följet, men hon höll sig
bland de sista.
I klockargården blev stor förskräckelse, när de tyst
kommo fram med den döda. Inte hade någon kunnat tro
Lena om detta. Nog hade hon visat sig tyst och
grubblande under den sista tiden; men att hon skulle gå och
göra av med sig, den snälla, godsinta Lena, det var
rent omöjligt att begripa.
De fingo lägga liket på ett bord i häbbaret. Där stod
Lenas kista med locket uppslaget. Ovanpå hennes
kläder fanns ett hopviket papper med påskrift "Till Johan
Bängtson", och på ett paket där bredvid stod "Till
Jungfrun Kristin Skogberg".
Klockaren synade brev och paket och mente, att här
skulle de kan ske få veta orsaken till hennes gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
