Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 49 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Under rasten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ägde. Jag visste gott hur rik han var. Jag såg på
i smyg, när han räknade sina pengar i skrinet; det var
många hundra daler bara i silverpengar och ett halvt
dussin silverteskedar låg där med. Må tro, det var
nånting för mig att tänka på.

Så ett par år efter sen jag hade gått och läst mig
fram, så en gång — det var strax efter flyttetiden —
så skickade morbror mig till kvarnen med ett par
kappar malt, som jag skulle ha malet. Då var där kommet
en ny mjölnaredräng. Han hette Elof ändå. Och
herregud vad jag genast tyckte han var snäll och godhällig.

Dessförinnan hade jag aldrig brukt vara ute med
ungdomen, jag hade suttit rent som i en bur där hemma.
Långt var det mellan gårdarna, och inte längtade jag
bort. Vid kyrkan träffte jag ju alltid litet folk om
söndagarna och en gång om året fick jag följa med morbror
till stan, och det var i jordbärstiden, så att jag kunde
sälja några kannor bär, som jag själv hade plockat.
Och bärpengarna fick jag hushålla med rent som jag
ville. Och då hände det allt, att jag köpte litet smått,
vad det nu var, till att göra mig grann med. — Kors,
så jag pratar! — Ja, det var, förstår sig, bara plotter;
för kläderna jag slet, dem ordnade jag till själv, sen
jag var så stor så jag kunde sköta spinnerocken och
vävstolen, — Men nu blev det ett annat liv. Vad Elof var
snäll! Han kom och hämtade mig om lördagskvällarna,
en morbror hade lagt sig, för jag tyckte, den gamle
behövde inte veta om att jag gick bort, när jag inte
tog mig något galet till. Och så flögo vi åstad till
lekstugor och överallt, där det var någon ro. Och vi voro
rent som två vilda kattungar så leksna och så stolliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>