Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 51 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Under rasten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Kom ihåg, det sker inte, skall du ärva mig. Aldrig
ett rundstycke du får, om du tänker på mjölnaredrängen
— jag vill inte ha den heren hit i huset.

Om kvällen så smög jag mig ut i hällande regn och
bort till Elof i kvarnen. Jag talte om för honom, vad
morbror hade sagt. Och han blev lika ledsen som, jag,
vi gräto bägge två. För han tänkte som jag: Vart ville
vi komma med två par tomma händer? Det var
fattigare och uslare i bygden då än nu. Och bägge hade
vi för ögonen ifrån våra hem, hur ett fattigt
torpar- eller dagsverkarefolk fick slita och ändå dras med
eländet.

Detta hände om fredagen. Om söndagseftermiddagen
skulle Elof komma till mig, så vi fingo talas vid mer
om det här — det lade vi upp då om natten i kvarnen
— jag visste, att morbror skulle ut och bära upp ränta
på ett ställe borta i socknen, och då kunde han inte
vara hemma igen förrän fram på kvällen.

Och Elof kom, förstår sig, och så sutto vi där inne
i förstukammaren. Och jag bakte våfflor och kokte kaffe
till honom. Och vi glömde bort morbror och arvet fingo
vi aldrig på tal, utan vi skrattade och stollades då, som
innan den gamle sagt nånting. Och kvällen kom, men
det tänkte vi inte på.

Rätt som det var, fingo vi höra steg på förstubron
och så slag på kammardörren. Morbror! — jag hade
allt känt igen honom på gången. Jag blev så betuttad,
så jag visste inte, vad jag skulle ta mig till. Hade jag
bara kunnat gömma undan Elof, tänkte jag, så kunde
det fått gå med mig, hur det ville.

— Lucken upp! ropte den gamle. Jag vet, I än där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>