- On this page / på denna sida
- Under rasten
- On this page / på denna sida
- Under rasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände hur röd jag blev. Jag skämdes för den
som jag höll mest av på hela jorden. Bara han inte gick
och gjorde sig någon olycka! Jag tyckte, att skulden
föll på mig. Och hon gjorde så med. Jag skämdes för
mig själv också. Varför kunde jag inte slitit mig ifrån
morbrodern och arvet och alltihop och genast gått till
Elof där uppe på backen? Då hade han inte behövt gå
så här till ett apespel. Jag smög mig undan, jag tålde
inte att se Elof mer på det viset, och jag blev ond, när
jag hörde morbror göra narr av honom.
Så satt jag nere vid vagnen och väntade på den
gamle — jag önskade ingenting hellre än att få fara
hem. Och jag, som skulle haft så roligt på marknaden
tillhopa med Elof — det hade vi ju glatt oss åt hela
tiden! Jag var tvungen till att gråta. Ack, ack, vad jag
kände mig olycklig!
Då fick jag höra ett förskräckligt rop och väsen.
Jag tittade upp. Släktingen och några andra karlar
kommo släpande med morbror. Halva marknaden följde
efter.
— Vad är det? ropte jag och sprang upp.
— Den där kältringen Elof vid kvarnen har skurit
far, sade släktingen.
Och när jag tittade efter, så strömmade bloden ur
ett stort sår på halsen. Den gamle bara stönade. Jag
trodde, jag skulle svimma. Nu blev det aldrig väl för
mig, det kände jag.
Morbror blev plåstrad om, så gott sig göra lät.
Släktingen hade spänt för under tiden. Och så fick jag sätta
mig upp i vagnen och stödja den gamle, och släktingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
