- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hur går det, kommer du inte snart med
fägnaden, Johanna?
Johanna väckte till. Hon blev rädd, att han skulle
kunna förgå sig imot henne, medan de främmande
voro här. Den skammen bleve omöjlig att bära. Det
var mer än nog, att hon själv visste om sitt elände. Hon
reste sig med en suck och dukade så fram mat på
bordet. Sen lade hon sig ute i köket.
Följande dagen gick Håkan undan för Johanna. Han
ville tydligen inte komma till tals med henne, om vad
som hänt.
Men efter det tordes aldrig Johanna sätta sig upp
imot Håkan. Hon kände, att hon ej ägde någon makt
över honom. Hon teg och led och bar allt inom sig. Det
förtroende, hon hyst till honom, var borta, nu fick hon
endast tänka på att akta sig för hans leda lynne.
Håkan visade ofta, att det var han, som rådde i
huset. Han drog in det ena rusiga sällskapet efter det
andra. Johanna måste passa upp. Det dugde inte, att
pigan gjorde det, nej, matmor själv skulle visa sig.
Johannas motståndskraft var nu en gång bruten, hon
måste fördraga allt blott för att bevara skenet, hon ville
inte för något pris ha utspritt i bygden, att hon levde
ett olyckligt liv.
Så kom en dag, då Johanna förstod, att hon var i
välsignat tillstånd. Om kvällen när hon blivit ensam
med Håkan, talade hon om, detta för honom. Hon var
så blödig och bad honom, så innerligt för barnets skull,
som hon bar under sitt hjärta, att han skulle vara litet
mera ömsint och skona henne för ett lett liv och väsen
där i hemmet. Hon hade aldrig klagat på honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
