- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
92

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - De bägge glasarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sista tiden — de kommo ju inte dit till julen en gång,
fast de voro bjudna. Därför så tog hon det säkra för
det osäkra — eljes hade hon allt tänkt bra mycket på
Manuel, för han var så snäll och rolig, och på Andreas
också, men honom kunde hon ändå inte lika så väl som
Manuel, fast Andreas var mästaren och hade flera
pengar än brodern. Men nu fick hon det allt bättre med
torparen, än vad hon någonsin kunnat vänta sig med
en utav glasarne. Och därtill lågo föräldrarna över
henne, att hon skulle ta torparen.

Till tyckandes borde det varit slut med brödernas
inbördes avvoghet, nu då Petternilla gjort slag i saken
och visat, att hon inte längre brydde sig om någondera.
Gemensam harm plägar som oftast ena sinnena. Och
de bägge bröderna behövde ju så väl varandras tröst
och stöd, ty hur gott de än voro lidna, så blevo de likväl
aldrig annat än främlingar och vandringsmän ute i
Halland. Men härpå kommo de aldrig att tänka. I stället
retade de upp sig alltmer imot varandra. Den ene mente,
att den andre gått honom i vägen och förstört hans
lycka, och det kunde de aldrig förlåta varandra.

De sökte var för sig tröst i flaskan. De lågo ibland
hela veckan på krogen. Arbetet bekymrade de sig inte
om, för de hade pengar att dra på. Var det någon,
som ville ha satt i en ruta, så fick han hämta dem och
riktigt locka dem till att följa med sig. Och på detta
viset förstörde de inte blott den lilla dagsförtjänsten,
utan så småningom även allt, vad de sparat ihop.

När de någon gång voro nyktra, buro de
förargelsen inom sig och sade knappt ett ord åt varandra. Men
så snart brännvinet stigit dem åt huvudet, då bröt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free